Aino Taube

Aino Taube

Aino Regina Taube (Espergærde, 11 luglio 1912 – Stoccolma, 3 giugno 1990) è stata un'attrice svedese.

Biografia

Figlia dell'attore Mathias Taube (cugino del cantante Evert Taube) e della giornalista Ella Ekman-Hansen, suo nonno materno era Peter Hansen, scrittore e direttore artistico del Teatro reale danese[1]. Cresciuta tra Copenaghen e Stoccolma, si forma artisticamente all'Annaskolan e alla scuola di teatro Dramaten tra il 1930 e il 1932. Debutta sul palcoscenico nel 1931 allo Skansenteatern con il ruolo di Elisabeth Westling nell'opera di Selma Lagerlöf "Dunungen".

Taube debutta al cinema nel 1931 con la commedia "Skepparkärlek" di Ivar Johansson. Diviene una star del cinema degli anni 1930, crescendo come rispettata attrice drammatica, cinematografica e televisiva nel decennio successivo. Nella sua intera carriera recita in 35 film cinematografici, 10 rappresentazioni teleteatrali, 6 telefilm e numerosi spettacoli teatrali. Quasi sempre interpreta ruoli da protagonista, e tra i suoi collaboratori maschili più importanti spiaccano i nomi di Åke Ohberg, Edvin Adolphson, e soprattutto suo marito, Anders Henrikson, sposato nel 1940 con cui rimarrà fino alla sua morte avvenuta nel 1965, avendo tre figli. Proprio quest ultimo dirige Taube in alcune delle sue opere più importanti, come "Alle man på post" (1940), "Livet går vidare" (1941), "Tåg 56" (1943) e "Åsa-Hanna" (1946). Nel corso della sua intera carriera lavora con registi affermati, tra cui Gustaf Molander, Gustaf Edgren, Per-Axel Branner, Schamyl Bauman e Alf Sjöberg[1].

Tra il 1958 e il 1959 Taube entra a far parte della prima compagnia teatrale televisiva svedese. Inoltre, sempre in televisione, recita in serie TV come "Ansikte mot ansikte" (1976) di Ingmar Bergman, "Hedebyborna" (1978-1980, di Håkan Ersgård) o "Mor gifter sig" (1979) di Per Sjöstrand[1].

L'attrice è stata anche in tournée con John W. Brunius, Hjalmar Lundholm e la compagnia teatrale del Riksteatern. Tra gli altri suoi lavori c'è quello che ebbe con il Blancheteatern nel 1935, con lo Skansenteatern nel 1936, il Vasateatern dalla fine degli anni 1930 all'inizio degli anni 1950 e il Malmö Stadsteater tra il 1953 e il 1954. Iniziò a recitare permanentemente nel Dramaten nel 1954, lavorandovi stabilmente dal 1955 al 1984. Tra le opere in cui ha recitato ci sono "Il misantropo" (1955), "Sei personaggi in cerca d'autore" (1957), "Le troiane" (1960), "Il gabbiano" (1961), "John Gabriel Borkman" (1976) e "Erik XIV" (1977)[1].

Morte

Aino Taube muore il 3 giugno 1990, all'età di 77 anni, a Stoccolma[1].

Produzione

  • Skepparkärlek (1931)
  • En stulen vals (1932)
  • Studenter i Paris (1932)
  • Augustas lilla felsteg (1933)
  • Fridolf i lejonkulan (1933)
  • Luftens vagabond (1934)
  • Sången om den eldröda blomman (1934)
  • Marodörer (1934)
  • Kanske en gentleman (1935)
  • Notti di primavera (1935)
  • Familjen som var en karusell (1936)
  • Raggen - det är jag det (1936)
  • Kvartetten som sprängdes (1936)
  • Sara lär sig folkvett (1937)
  • Konflikt (1937)
  • Laila (1937)
  • Fram för framgång (1938)
  • Herr Husassistenten (1938)
  • Gubben kommer (1939)
  • Solo una notte (1939)
  • Sjöcharmörer (1939)
  • A rischio della vita (1940)
  • Alle man på post (1940)
  • Livet går vidare (1941)
  • Tåg 56 (1943)
  • Hans Majestät får vänta (1945)
  • Åsa-Hanna (1945)
  • Nyckeln och ringen (1947)
  • Donne in attesa (1952)
  • För min heta ungdoms skull (1952)
  • La sesta coppia fuori (1956)
  • Gäst i eget hus (1957)
  • Oh, mein Papa (teleteatro) (1957)
  • Hemma klockan sju (teleteatro) (1958)
  • Skandalskolan (teleteatro) (1958)
  • Avsked (teleteatro) (1958)
  • Jeppson (teleteatro) (1958)
  • Påsk (teleteatro) (1958)
  • Porträtt av jägare (teleteatro) (1959)
  • En Skugga (teleteatro) (1959)
  • Rum för ensam dam (teleteatro) (1959)
  • Den skalliga primadonnan (teleteatro) (1959)
  • Det var en annan historia (televisione) (1959)
  • Fadern (1969)
  • L'adultera (1971)
  • Kvarteret Oron (televisione) (1974)
  • L'immagine allo specchio (1976)
  • Engeln (televisione) (1976)
  • Hedebyborna (televisione) (1978-1980)
  • Sommarön (televisione) (1979)
  • Mor gifter sig (televisione) (1979)
  • Friends (1988)

Teatro

Note

  1. ^ a b c d e (SV) Aino Regina Taube Svenskt kvinnobiografiskt lexikon, su skbl.se. URL consultato il 18 aprile 2021.
  2. ^ (SV) Revysuccès på Blancheteatern, su arkivet.dn.se, 5 maggio 1935. URL consultato il 18 aprile 2021.
  3. ^ (SV) Teater Musik Film, su arkivet.dn.se, 11 giugno 1936. URL consultato il 18 aprile 2021.
  4. ^ (SV) Vasateaterns premiär, su arkivet.dn.se, 5 gennaio 1937. URL consultato il 18 aprile 2021.
  5. ^ (SV) 'Eldprovet' på Vasan, su arkivet.dn.se, 20 ottobre 1940. URL consultato il 18 aprile 2021.
  6. ^ (SV) 'Det var nära ögat' – Vasateaterns startprogram, su arkivet.dn.se, 15 settembre 1944. URL consultato il 18 aprile 2021.
  7. ^ (SV) Sex roller söka en författare, su ingmarbergman.se. URL consultato il 18 aprile 2021.
  8. ^ (SV) Måsen, su ingmarbergman.se. URL consultato il 18 aprile 2021.
  9. ^ (SV) Sagan, su ingmarbergman.se. URL consultato il 18 aprile 2021.
  10. ^ (SV) Tre knivar från Wei, su ingmarbergman.se. URL consultato il 18 aprile 2021.

Altri progetti

Altri progetti

  • Wikimedia Commons
  • Collabora a Wikimedia Commons Wikimedia Commons contiene immagini o altri file su Aino Taube

Collegamenti esterni

Controllo di autoritàVIAF (EN) 75958336 · ISNI (EN) 0000 0000 8395 1012 · Europeana agent/base/112784 · LCCN (EN) no99084363 · GND (DE) 142211745 · BNE (ES) XX1500014 (data)
  Portale Biografie
  Portale Cinema