Ängskavle

Ängskavle
Blomställning hos ängskavle
Bladen som syns hör till en annan växt
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassEnhjärtbladiga växter
Monocotyledonae
OrdningGräsordningen
Poales
FamiljGräs
Poaceae
SläkteKavlar
Alopecurus
ArtÄngskavle
A. pratensis
Vetenskapligt namn
§ Alopecurus pratensis
AuktorL.
Synonymer
  • Alopecurus alpestris Wahlenb.
    ex Steud.
  • Alopecurus alpestris Czerep.
  • Alopecurus alpinus
    var. songaricus, 1841
  • Alopecurus altissimus Schur, 1859
  • Alopecurus arvensis Gromov
    ex Trautv., 1854
  • Alopecurus arvensis
    Rojas Acosta, 1897
  • Alopecurus brachyglossus
    Peterm., 1844
  • Alopecurus candicans Salzm.
    ex Steud., 1840
  • Alopecurus caudicans Salzm.
    ex Ball, 1878
  • Alopecurus laguriformis Schur, 1850
  • Alopecurus lasiostachyus Link, 1827
  • Alopecurus laxiflorus Ovcz., 1934
  • Alopecurus obscurus Schur., 1859
  • Alopecurus pallidus Dumort., 1823
  • Alopecurus phleiformis P.Beauv., 1812 nom. nud.
  • Alopecurus pratensis f. brachyglossus (Peterm.) Şerb. & Nyár., 1972
  • Alopecurus pratensis f. breviaristatus Beck, 1890
  • Alopecurus pratensis f. glaucus (Sond.) Şerb. & Nyár., 1972
  • Alopecurus pratensis var. glaucus Sond., 1851
  • Alopecurus pratensis var. glaucus T.Opiz, 1852 nom. nud.
  • Alopecurus pratensis f. obscurus (Griseb.) Şerb. & Nyár., 1972
  • Alopecurus pratensis var. obscurus Griseb., 1852
  • Alopecurus pratensis f. scaber, 1972
  • Alopecurus pratensis
    subsp. songaricus (Fisch. & C.A.Mey.) N.V.Vlassova, 2005
  • Alopecurus pronus Mitt.
    ex Hook.f., 1870
  • Alopecurus scaber Opiz, 1825
  • Alopecurus seravschanicus
    Ovcz., 1934
  • Alopecurus soongaricus Petrov, 1930
    in obs.
  • Alopecurus soongaricus
    (Schrenk) Petrov
  • Alopecurus tauntoniensis
    G.Sinclair, 1825
  • Alopecurus trivialis Seidl ex Opiz, 1825
  • Alopecurus villosus Poir., 1808
  • Alopecurus villosus Gilib., 1872
    nom. inval.
  • Phalaris aristata Schousb.
    ex Willd., 1801
  • Phalaris aristata Gouan
    ex P.Beauv., 1812
  • Tozzettia pratensis (L.) Savi, 1798
  • Tozzettia vulgaris Bubani

Ängskavle, Alopecurus pratensis L., även kallad tåtel, är ett flerårigt gräs. Kallades tidigare även råggräs.[1] [2]

Beskrivning

Ängskavle är ett slankt meterhögt gräs som växer i tuvor med styva upprättstående strån från en kort jordstam.

Snärp.

Bladen är omkring 50 millimeter breda och hårlösa. De har ett kort snärp.

Ängskavle blommar majjuni med en axlik, grågrön vippa.

Den blir 50–100 millimeter lång och är mjuk och böjlig.

Till skillnad från den böjliga huvudvippan är småaxen är styva och håriga. Dess skärmfjäll har parallella eller inåtböjda spetsar. Ytteragnet är försett med ett långt borst.

Ståndarknapparna är långsmala och gulbruna.

Larver till flera fjärilarter, exempelvis Thymelicus lineola, svenskt namn mindre tåtelsmygare, kan äta på ängskavleblad. Notabelt är att tåtel är ett alternativt namn på änsgkavle.

Kromosomtal 2n = 28.

Underarter

  • Huvudunderarten vanlig ängskavle, Alopecurus subsp. pratensis
  • Fjällkavle, Alopecurus subsp. alpestris (Wahlenb.) Selander, som är mera lågväxt, med en kortare och tätare vippa, samt mörkare och mindre småax än hos vanlig ängskavle.

Förväxlingsarter

  • Svartkavle, Alopecurus arundinaceus, som utmärks av grågröna blad, uppsvälld översta bladslida, samt utböjda spetsar på skärmfjällen.
  • Timotej, Phleum pratense, som utmärks genom att skärmfjällen har kort udd och saknar utskjutande borst.

Dessa arter hybridiserar också med varandra.

Habitat

Allmän i större delen av Europa och vidare österut till ungefär Uralbergen. Finns dessutom i ett stort område ännu längre österut, i en del av Sibirien med tempererat klimat.

Finns som introducerad art i Australien.

I Norge upp till 900 m ö h.

I Sverige är ängskavle ett av de allra vanligaste gräsen och förekommer i hela landet.

Utbredningskartor

Biotop

Alla slags kulturmarker, ängar, längs stränder och diken.

Föredrar fuktig näringsrik mark med pH omkring 7.

Skyr torra växtplatser och vattensjuka platser.

Etymologi

  • Släktets namn kommer av latin alopex = räv och oura = svans och betyder sålunda rävsvans, vilket syftar på vippans form.
  • Artepitetet härleds från latin pratum = äng och syftar på växtplatsen.

Släktnamnet har motsvarigheter i växtens traditionella namn på många främmande språk:

Namn Språk Förklaring

Engreverumpe Norska Rumpe = svans
Eng-Rævehale Danska Hale = svans
Meadow Foxtail Engelska Meadow = äng, Foxtail = rävsnans
Wiesen-Fuchsschwanzgras Tyska Wiese = äng, Fuchsschwanzgras = rävsvansgräs

Användning

Odlas som vallväxt.

Bilder

  • Habitat.
    Habitat.
  • Långt, styvt strå.
    Långt, styvt strå.
  • Vippan sitter på en förlängning av strået.
    Vippan sitter på en förlängning av strået.
  • I början av blomningstiden.
    I början av blomningstiden.
  • Blommor.
    Blommor.
  • Blommor.
    Blommor.
  • Agnar.
    Agnar.
  • Från Amédée Masclef: Atlas des plantes de France, 1891.
    Från Amédée Masclef: Atlas des plantes de France, 1891.

Källor

  1. ^ J.W.Palmstruch, Svensk Botanik, första bandet, andra upplagan, Stockholm 1815. Tillgänglig på Archive.org
  2. ^ Palmstruch, J.W.; Billberg, G.J. (1815). Svensk Botanik, första bandet. Svensk Botanik (andra upplagan). Stockholm: Carl Delén. sid. 58-59. https://runeberg.org/svebotan/1/0065.html. Läst 29 september 2020 

Externa länkar

  • Wikimedia Commons har media som rör Ängskavle.
    Bilder & media
  • Den virtuella floran - Ängskavle
  • Ängskavle i Carl Lindman, Bilder ur Nordens flora (andra upplagan, Wahlström och Widstrand, Stockholm 1917–1926)