Ängskavle

Ängskavle
Blomställning hos ängskavle Bladen som syns hör till en annan växt
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Växter Plantae
Division	Fröväxter Spermatophyta
Underdivision	Gömfröväxter Angiospermae
Klass	Enhjärtbladiga växter Monocotyledonae
Ordning	Gräsordningen Poales
Familj	Gräs Poaceae
Släkte	Kavlar Alopecurus
Art	Ängskavle A. pratensis
Vetenskapligt namn
§ Alopecurus pratensis
Auktor	L.
Synonymer
Alopecurus alpestris Wahlenb. ex Steud. Alopecurus alpestris Czerep. Alopecurus alpinus var. songaricus, 1841 Alopecurus altissimus Schur, 1859 Alopecurus arvensis Gromov ex Trautv., 1854 Alopecurus arvensis Rojas Acosta, 1897 Alopecurus brachyglossus Peterm., 1844 Alopecurus candicans Salzm. ex Steud., 1840 Alopecurus caudicans Salzm. ex Ball, 1878 Alopecurus laguriformis Schur, 1850 Alopecurus lasiostachyus Link, 1827 Alopecurus laxiflorus Ovcz., 1934 Alopecurus obscurus Schur., 1859 Alopecurus pallidus Dumort., 1823 Alopecurus phleiformis P.Beauv., 1812 nom. nud. Alopecurus pratensis f. brachyglossus (Peterm.) Şerb. & Nyár., 1972 Alopecurus pratensis f. breviaristatus Beck, 1890 Alopecurus pratensis f. glaucus (Sond.) Şerb. & Nyár., 1972 Alopecurus pratensis var. glaucus Sond., 1851 Alopecurus pratensis var. glaucus T.Opiz, 1852 nom. nud. Alopecurus pratensis f. obscurus (Griseb.) Şerb. & Nyár., 1972 Alopecurus pratensis var. obscurus Griseb., 1852 Alopecurus pratensis f. scaber, 1972 Alopecurus pratensis subsp. songaricus (Fisch. & C.A.Mey.) N.V.Vlassova, 2005 Alopecurus pronus Mitt. ex Hook.f., 1870 Alopecurus scaber Opiz, 1825 Alopecurus seravschanicus Ovcz., 1934 Alopecurus soongaricus Petrov, 1930 in obs. Alopecurus soongaricus (Schrenk) Petrov Alopecurus tauntoniensis G.Sinclair, 1825 Alopecurus trivialis Seidl ex Opiz, 1825 Alopecurus villosus Poir., 1808 Alopecurus villosus Gilib., 1872 nom. inval. Phalaris aristata Schousb. ex Willd., 1801 Phalaris aristata Gouan ex P.Beauv., 1812 Tozzettia pratensis (L.) Savi, 1798 Tozzettia vulgaris Bubani

Ängskavle, Alopecurus pratensis L., även kallad tåtel, är ett flerårigt gräs. Kallades tidigare även råggräs.^[1] [2]

Beskrivning

Ängskavle är ett slankt meterhögt gräs som växer i tuvor med styva upprättstående strån från en kort jordstam.

Bladen är omkring 50 millimeter breda och hårlösa. De har ett kort snärp.

Ängskavle blommar maj–juni med en axlik, grågrön vippa.

Den blir 50–100 millimeter lång och är mjuk och böjlig.

Till skillnad från den böjliga huvudvippan är småaxen är styva och håriga. Dess skärmfjäll har parallella eller inåtböjda spetsar. Ytteragnet är försett med ett långt borst.

Ståndarknapparna är långsmala och gulbruna.

Larver till flera fjärilarter, exempelvis Thymelicus lineola, svenskt namn mindre tåtelsmygare, kan äta på ängskavleblad. Notabelt är att tåtel är ett alternativt namn på änsgkavle.

Kromosomtal 2n = 28.

Underarter

• Huvudunderarten vanlig ängskavle, Alopecurus subsp. pratensis
• Fjällkavle, Alopecurus subsp. alpestris (Wahlenb.) Selander, som är mera lågväxt, med en kortare och tätare vippa, samt mörkare och mindre småax än hos vanlig ängskavle.

Förväxlingsarter

• Svartkavle, Alopecurus arundinaceus, som utmärks av grågröna blad, uppsvälld översta bladslida, samt utböjda spetsar på skärmfjällen.
• Timotej, Phleum pratense, som utmärks genom att skärmfjällen har kort udd och saknar utskjutande borst.

Dessa arter hybridiserar också med varandra.

Habitat

Allmän i större delen av Europa och vidare österut till ungefär Uralbergen. Finns dessutom i ett stort område ännu längre österut, i en del av Sibirien med tempererat klimat.

Finns som introducerad art i Australien.

I Norge upp till 900 m ö h.

I Sverige är ängskavle ett av de allra vanligaste gräsen och förekommer i hela landet.

Utbredningskartor

• Norden [1]
• Norra halvklotet [2]
  • Ej ursprunglig i Nordamerika

Biotop

Alla slags kulturmarker, ängar, längs stränder och diken.

Föredrar fuktig näringsrik mark med pH omkring 7.

Skyr torra växtplatser och vattensjuka platser.

Etymologi

• Släktets namn kommer av latin alopex = räv och oura = svans och betyder sålunda rävsvans, vilket syftar på vippans form.
• Artepitetet härleds från latin pratum = äng och syftar på växtplatsen.

Släktnamnet har motsvarigheter i växtens traditionella namn på många främmande språk:

Användning

Odlas som vallväxt.

Bilder

• 
  Habitat.
• 
  Långt, styvt strå.
• 
  Vippan sitter på en förlängning av strået.
• 
  I början av blomningstiden.
• 
  Blommor.
• 
  Blommor.
• 
  Agnar.
• 
  Från Amédée Masclef: Atlas des plantes de France, 1891.

Källor

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Ängskavle.
  Bilder & media
• Den virtuella floran - Ängskavle
• Ängskavle i Carl Lindman, Bilder ur Nordens flora (andra upplagan, Wahlström och Widstrand, Stockholm 1917–1926)