Dirichlets etafunktion

Inom matematiken, speciellt inom analytisk talteori, är Dirichlets etafunktion en viktig speciell funktion som definieras som följande Dirichletserie, som konvergerar för alla komplexa tal vars reella del > 0:

η ( s ) = n = 1 ( 1 ) n 1 n s = 1 1 s 1 2 s + 1 3 s 1 4 s + {\displaystyle \eta (s)=\sum _{n=1}^{\infty }{(-1)^{n-1} \over n^{s}}={\frac {1}{1^{s}}}-{\frac {1}{2^{s}}}+{\frac {1}{3^{s}}}-{\frac {1}{4^{s}}}+\cdots }

Denna Dirichletserie är precis serien för Riemanns zetafunktion förutom att termerna har alternerande tecken. Därför kallas Dirichlets eta-funktion ibland för alternerande zetafunktionen och betecknas med ζ*(s). Följande enkla relation gäller:

η ( s ) = ( 1 2 1 s ) ζ ( s ) . {\displaystyle \eta (s)=\left(1-2^{1-s}\right)\zeta (s).}

Etafunktionen kan även definieras som integralen

η ( s ) = 1 Γ ( s ) 0 x s 1 e x + 1 d x . {\displaystyle \eta (s)={\frac {1}{\Gamma (s)}}\int _{0}^{\infty }{\frac {x^{s-1}}{e^{x}+1}}{dx}.}

Eulerprodukt

För R e s > 1 {\displaystyle \mathrm {Re} s>1} gäller

η ( s ) = ( 1 1 2 s 1 ) p   p r i m t a l 1 1 1 p s = ( 1 1 2 s 1 ) 1 ( 1 1 2 s ) ( 1 1 3 s ) ( 1 1 5 s ) . {\displaystyle \eta (s)=\left(1-{\frac {1}{2^{s-1}}}\right)\prod _{p\ \mathrm {primtal} }{\frac {1}{1-{\frac {1}{p^{s}}}}}=\left(1-{\frac {1}{2^{s-1}}}\right)\cdot {\frac {1}{(1-{\frac {1}{2^{s}}})(1-{\frac {1}{3^{s}}})(1-{\frac {1}{5^{s}}})\cdots }}.}

Integralrepresentationer

Det finns ett flertal integralrepresentationer för etafunktionen. Följande formler gäller för s > 0. {\displaystyle \Re s>0.}

Γ ( s ) η ( s ) = 0 x s 1 e x + 1 d x = 0 0 x x s 2 e x + 1 d y d x = 0 0 ( t + r ) s 2 e t + r + 1 d r d t = 0 1 0 1 ( log ( x y ) ) s 2 1 + x y d x d y . {\displaystyle {\begin{aligned}\Gamma (s)\eta (s)&=\int _{0}^{\infty }{\frac {x^{s-1}}{e^{x}+1}}\,dx=\int _{0}^{\infty }\int _{0}^{x}{\frac {x^{s-2}}{e^{x}+1}}\,dy\,dx\\[8pt]&=\int _{0}^{\infty }\int _{0}^{\infty }{\frac {(t+r)^{s-2}}{e^{t+r}+1}}{dr}\,dt=\int _{0}^{1}\int _{0}^{1}{\frac {(-\log(xy))^{s-2}}{1+xy}}\,dx\,dy.\end{aligned}}}

Följande formel kan bevisas med hjälp av Cauchy–Schlömilchs transformation, som gäller för s > 1 {\displaystyle \Re s>-1} :

2 1 s Γ ( s + 1 ) η ( s ) = 2 0 x 2 s + 1 cosh 2 ( x 2 ) d x = 0 t s cosh 2 ( t ) d t . {\displaystyle 2^{1-s}\,\Gamma (s+1)\,\eta (s)=2\int _{0}^{\infty }{\frac {x^{2s+1}}{\cosh ^{2}(x^{2})}}\,dx=\int _{0}^{\infty }{\frac {t^{s}}{\cosh ^{2}(t)}}\,dt.}

Följande formel av Ernst Lindelöf (1905) gäller i hela komplexa planet om man tar det principiella värdet av logaritmen.

η ( s ) = ( 1 / 2 + i t ) s e π t + e π t d t . {\displaystyle \eta (s)=\int _{-\infty }^{\infty }{\frac {(1/2+it)^{-s}}{e^{\pi t}+e^{-\pi t}}}\,dt.}

Följande formel bevisades också av Lindelöf:

( s 1 ) ζ ( s ) = ( 1 / 2 + i t ) 1 s ( e π t + e π t ) 2 d t . {\displaystyle (s-1)\zeta (s)=\int _{-\infty }^{\infty }{\frac {(1/2+it)^{1-s}}{(e^{\pi t}+e^{-\pi t})^{2}}}\,dt.}

En generalisering valid för 0 < c < 1 {\displaystyle 0<c<1} och alla s {\displaystyle s}

η ( s ) = 1 2 ( c + i t ) s sin ( π ( c + i t ) ) d t . {\displaystyle \eta (s)={\frac {1}{2}}\int _{-\infty }^{\infty }{\frac {(c+it)^{-s}}{\sin {(\pi (c+it))}}}\,dt.}

Genom att låta c 0 + {\displaystyle c\to 0^{+}} får man formeln

η ( s ) = sin ( s π / 2 ) 0 t s sinh ( π t ) d t . {\displaystyle \eta (s)=-\sin(s\pi /2)\int _{0}^{\infty }{\frac {t^{-s}}{\sinh {(\pi t)}}}\,dt.}

En annan integral är

0 1 0 1 [ ln ( x y ) ] s 1 + x y d x d y = Γ ( s + 2 ) η ( s + 2 ) . {\displaystyle \int \limits _{0}^{1}\int \limits _{0}^{1}{\frac {[-\ln(xy)]^{s}}{1+xy}}\;\mathrm {d} x\,\mathrm {d} y=\Gamma (s+2)\eta (s+2).}

För alla s C {\displaystyle s\in \mathbb {C} } gäller

η ( s ) = 2 s 1 1 s 1 ( 2 s 2 ) 0 sin ( s arctan x ) ( 1 + x 2 ) s / 2 ( e π x + 1 ) d x . {\displaystyle \eta (s)={\frac {2^{s-1}-1}{s-1}}-(2^{s}-2)\int \limits _{0}^{\infty }{\frac {\sin(s\arctan x)}{(1+x^{2})^{s/2}(e^{\pi x}+1)}}\mathrm {d} x.}

Serierepresentationer

η ( s ) = n = 0 1 2 n + 1 k = 0 n ( 1 ) k ( n k ) 1 ( k + 1 ) s {\displaystyle \eta (s)=\sum _{n=0}^{\infty }{\frac {1}{2^{n+1}}}\sum _{k=0}^{n}(-1)^{k}{n \choose k}{\frac {1}{(k+1)^{s}}}}

Funktionalekvation

Etafunktionen satisfierar funktionalekvationen

η ( s ) = 2 1 2 s 1 1 2 s π s 1 s sin ( π s 2 ) Γ ( s ) η ( s + 1 ) . {\displaystyle \eta (-s)=2{\frac {1-2^{-s-1}}{1-2^{-s}}}\pi ^{-s-1}s\sin \left({\pi s \over 2}\right)\Gamma (s)\eta (s+1).}

Speciella värden

Några specialfall av etafunktionen kan skrivas i sluten form:

η ( 2 ) = π 2 12 {\displaystyle \eta (2)={\pi ^{2} \over 12}} OEIS A072691
η ( 4 ) = 7 π 4 720 0.94703283 {\displaystyle \eta (4)={{7\pi ^{4}} \over 720}\approx 0.94703283}
η ( 6 ) = 31 π 6 30240 0.98555109 {\displaystyle \eta (6)={{31\pi ^{6}} \over 30240}\approx 0.98555109}
η ( 8 ) = 127 π 8 1209600 0.99623300 {\displaystyle \eta (8)={{127\pi ^{8}} \over 1209600}\approx 0.99623300}
η ( 10 ) = 73 π 10 6842880 0.99903951 {\displaystyle \eta (10)={{73\pi ^{10}} \over 6842880}\approx 0.99903951}
η ( 12 ) = 1414477 π 12 1307674368000 0.99975769 {\displaystyle \eta (12)={{1414477\pi ^{12}} \over {1307674368000}}\approx 0.99975769}

och i allmänhet för positiva heltal n

η ( 2 n ) = ( 1 ) n + 1 B 2 n π 2 n ( 2 2 n 1 1 ) ( 2 n ) ! . {\displaystyle \eta (2n)=(-1)^{n+1}{{B_{2n}\pi ^{2n}(2^{2n-1}-1)} \over {(2n)!}}.}

Några värden för udda argument är

  η ( 1 ) = ln 2 {\displaystyle \!\ \eta (1)=\ln 2}
η ( 3 ) = 3 4 ζ ( 3 ) {\displaystyle \eta (3)={\frac {3}{4}}\zeta (3)}
η ( 5 ) = 15 16 ζ ( 5 ) . {\displaystyle \eta (5)={\frac {15}{16}}\zeta (5).}

Derivata

Etafunktionens derivata är

η ( s ) = n = 1 ( 1 ) n ln n n s = 2 1 s ln 2 ζ ( s ) + ( 1 2 1 s ) ζ ( s ) {\displaystyle \eta '(s)=\sum _{n=1}^{\infty }{\frac {(-1)^{n}\ln n}{n^{s}}}=2^{1-s}\ln 2\zeta (s)+(1-2^{1-s})\zeta '(s)} .

Numeriska algoritmer

Peter Borwein har härlett en effektiv metod för numerisk räkning av etafunktionen. Om

d k = n i = 0 k ( n + i 1 ) ! 4 i ( n i ) ! ( 2 i ) ! {\displaystyle d_{k}=n\sum _{i=0}^{k}{\frac {(n+i-1)!4^{i}}{(n-i)!(2i)!}}}

är

η ( s ) = 1 d n k = 0 n 1 ( 1 ) k ( d k d n ) ( k + 1 ) s + γ n ( s ) , {\displaystyle \eta (s)=-{\frac {1}{d_{n}}}\sum _{k=0}^{n-1}{\frac {(-1)^{k}(d_{k}-d_{n})}{(k+1)^{s}}}+\gamma _{n}(s),}

där för ( s ) 1 2 {\displaystyle \Re (s)\geq {\frac {1}{2}}} gäller för feltermen γn

| γ n ( s ) | 3 ( 3 + 8 ) n ( 1 + 2 | ( s ) | ) exp ( π 2 | ( s ) | ) . {\displaystyle |\gamma _{n}(s)|\leq {\frac {3}{(3+{\sqrt {8}})^{n}}}(1+2|\Im (s)|)\exp({\frac {\pi }{2}}|\Im (s)|).}

Generaliseringar

Etafunktionen är ett specialfall av polylogaritmen

  η ( x ) = L i x ( 1 ) {\displaystyle \ \eta (x)=-\mathrm {Li} _{x}(-1)}

vilket gör den även ett specialfall av Lerchs transcendent:

η ( s ) = Φ ( 1 , s , 1 ) . {\displaystyle \,\eta (s)=\Phi (-1,s,1).}

Se även

  • Riemanns zetafunktion

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Dirichlet eta function, 13 december 2013.
  • Jensen, J. L. W. V. (1895). L'intermédiaire des Mathématiciens II: sid. 346. 
  • Lindelöf, Ernst (1905). Le calcul des résidus et ses applications à la théorie des fonctions. Gauthier-Villars. sid. 103 
  • Widder, David Vernon (1946). The Laplace Transform. Princeton University Press. sid. 230 
  • Landau, Edmund, Handbuch der Lehre von der Verteilung der Primzahlen, Erster Band, Berlin, 1909, p. 160. (Second edition by Chelsea, New York, 1953, p. 160, 933)
  • Titchmarsh, E. C. (1986). The Theory of the Riemann Zeta Function, Second revised (Heath-Brown) edition. Oxford University Press.
  • Conrey, J. B. (1989). ”More than two fifths of the zeros of the Riemann zeta function are on the critical line”. Journal für die Reine und Angewandte Mathematik 399: sid. 1–26. doi:10.1515/crll.1989.399.1. 
  • Knopp, Konrad (1990) [1922]. Theory and Application of Infinite Series. Dover. ISBN 0-486-66165-2 
  • Borwein, P., An Efficient Algorithm for the Riemann Zeta Function, Constructive experimental and nonlinear analysis, CMS Conference Proc. 27 (2000), 29–34.
  • Sondow, Jonathan (2002). ”Double integrals for Euler's constant and ln 4/π and an analog of Hadjicostas's formula”. Amer. Math. Monthly (112 (2005)): sid. 61–65, formula 18. https://arxiv.org/abs/math.CO/0211148. 
  • Sondow, Jonathan. ”Zeros of the Alternating Zeta Function on the Line R(s)=1”. Amer. Math. Monthly (110 (2003)): sid. 435–437. https://arxiv.org/abs/math/0209393. 
  • Gourdon, Xavier; Sebah, Pascal (2003). ”Numerical evaluation of the Riemann Zeta-function”. http://numbers.computation.free.fr/Constants/Miscellaneous/zetaevaluations.pdf. 
  • Amdeberhan, T.; Glasser, M. L.; Jones, M. C; Moll, V. H.; Posey, R.; Varela, D. (2010). ”The Cauchy–Schlomilch Transformation”. https://arxiv.org/abs/1004.2445.  p. 12.
  • Milgram, Michael S. (2012). ”Integral and Series Representations of Riemann’s Zeta Function, Dirichlet’s Eta Function and a Medley of Related Results”. https://arxiv.org/abs/1208.3429. 

Externa länkar

  • Wikimedia Commons har media som rör Dirichlets etafunktion.
    Bilder & media