Djävulselixiret

Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2021-09)
Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Djävulselixiret

Författare	E.T.A. Hoffmann
Originaltitel	Die Elixiere des Teufels
Originalspråk	Tyska
Översättare	Erik Brogren
Land	Tyskland
Förlag för förstautgåvan	Bonnier
Utgivningsår	1815
Först utgiven på svenska	1904

Djävulselixiret (originaltitel: Die Elixiere des Teufels) är en gotisk skräckroman skriven av E.T.A. Hoffmann år 1815. Hoffmann, som använde sig av Matthew Gregory Lewis roman Munken som inspiration, skrev boken på bara några veckor.

Handling

Djävulselixiret är en fiktiv självbiografi skriven i förstaperson som följer huvudpersonen Medardus, en ung kapucinermunk som vuxit upp i ett kloster, okunnig om sin familjebakgrund. När Medardus en dag, överväldigad av begär, dricker av det så kallade djävulselixiret, överger han klostret och ger sig ut i världen på en mardrömslik resa, förföljd av en mystisk dubbelgångare.

Handlingen i Djävulselixiret är komplex och har ett omfattande galleri av karaktärer som nästan alla på ett mystiskt sätt visar sig ha släktband till huvudpersonen.

Tematik

Hoffmanns roman visar prov på ett tidigt användande av dubbelgångaren som litterärt motiv. Såväl Edgar Allan Poe som Fjodor Dostojevskij kom senare att utforska samma tema i novellerna "William Wilson" respektive "Dubbelgångaren".