Elektroencefalografi

Elektroencefalografi (EEG) är en metod för att registrera hjärnbarkens spontana elektriska aktivitet med hjälp av elektroder som placeras på skalpen^[1]. Elektroderna är placerade i ett rutmönster som täcker skalpen enligt ett internationellt system, det så kallade 10-20-systemet, med referenspunkter i näsroten och nackbenets förgreningspunkt. Den grafiska representationen av undersökningsresultatet är ett elektroencefalogram.

Idag görs signalbearbetningen digitalt, vilket ger möjlighet att använda brusreduktion, byte av referenser, fouriertransformering^[2] och flera andra hjälpmedel. Granskningen behöver dock göras manuellt. I det svenska sjukvårdssystemet utför en BMA, Biomedicinsk analytiker, EEG-undersökningen. Denna tolkas av läkare som är specialister i klinisk neurofysiologi.

Användningsområden

EEG används kliniskt framför allt för att diagnostisera epilepsi. Det ingår också som en del i utredningen vid narkolepsi och andra sömnstörningar, och kan ibland också vara till hjälp vid utredning av oklar medvetandesänkning, encefalit och demens. EEG används i vissa länder också för att undersöka om en patient är hjärndöd.

Indelning av normala hjärnrytmer^[3]

Frekvensintervall	Namn	Associerad med:	EEG
> 40 Hz	Gammavågor	Högre mentala förmågor som problemlösning, rädsla och vakenhet.
13–39 Hz	Betavågor	Aktivt eller oroligt tänkande, aktiv koncentration, upprymdhet, lugnande läkemedel.
7–13 Hz	Alfavågor	Vaken avkoppling
4–7 Hz	Thetavågor	Djup meditation, dåsighet, ytlig till medeldjup sömn.
< 4 Hz	Deltavågor	Djupsömn.

(Generell indelning, de exakta gränserna varierar mellan olika källor, och det finns inga allmänt accepterade gränsdragningar)

Tolkning av EEG

När man tolkar EEG tittar man på de olika typerna av hjärnvågor och försöker hitta patologiska vågformer. Exempel på dessa vågformer är spikes och sharp waves vilket ökar sannolikheten att patienten har epilepsi.^[4] Det är viktigt att komma ihåg att ett helt normalt EEG inte utesluter epilepsi, och att även helt friska personer kan ha avvikelser på EEG.

Artefakter

Artefakt, eller mätstörningar, kallas det när man får missvisande mätvärden. De mönster man med hjälp av instrumenten iakttar härstammar då inte från de fenomen man önskar undersöka. Vanliga artifakter inkluderar blinkningar, hjärtslag och andra muskelrörelser.

Event-Related Potentials

Det här avsnittet kan behöva språkvård eller korrekturläsning. (2024-01) Motivering: oklart vad som avses i början av stycket Hjälp gärna Wikipedia med att förbättra språket i texten eller diskutera saken på diskussionssidan.

ERP:r (Event-Related Potentials) är EEG-perioder som är synkade med ett visst event. T.ex. kan en bild presenteras många gånger och genomsnittssignalen över 600-1000ms kalkyleras. Fördelen med det här är att hjärnsignaler förstärks medan olika förekomsten av olika fel och störningar minskar. ERP:r ger karakteristiska signaler, kallade P1, N1, P2, N2 och P3 beroende på när de kommer och ifall de är positiva eller negativa. Dessa signaler är förknippade med kognition, exempelvis är N400 förknippad med att läsa ord och P1 med visuell uppfattning. ^[5]

Referenser