Farnese

För andra betydelser, se Farnese (olika betydelser).

Farnese var en furstlig ätt, som från mitten av 1400-talet och ett par hundra år framåt, hade en framträdande roll i Italiens politiska liv. Släkten härstammade från Orvietotrakten och kan spåras bakåt till 1100-talet. Där stod slottet Farneto, varifrån familjenamnet kommer. Medlemmar av ätten var statsmän, kondottiärer och höga ämbetsmän inom katolska kyrkan. Ätten innehade det autonoma hertigdömet Parma från mitten av 1500-talet. Elisabet Farnese, drottning av Spanien, var den sista av huset Farnese.

Bland släktens medlemmar märks:

Alessandro Farnese (1468–1549), vald till påve 1534 med namnet Paulus III. Han hade 1517 låtit påbörja Palazzo Farnese i Rom
Giulia Farnese (1475–1524), concubina papae eller påve Alexander VI:s egen kurtisan, syster till påven Paulus III och kvinnlig länsherre i Carbognano
Pierluigi Farnese (1502–1547), hertig av hertigdömet Parma och son till påven Paulus III
Alessandro Farnese (kardinal) (1520–1589), föregåendes son
Ottavio Farnese (1521–1586), bror till föregående
Ranuccio Farnese (1530–1565), kardinal och bror till föregående
Alessandro Farnese (1545–1592), hertig av hertigdömet Parma och Piacenza, ståthållare i Spanska Nederländerna, son till Ottavio Farnese
Ranuccio I Farnese (1569–1622), hertig av Parma, föregåendes son
Odoardo Farnese av Parma (1612–1646), hertig av hertigdömet Parma, föregåendes son
Ranuccio II Farnese (1630–1694), hertig av hertigdömet Parma och Piacenza, föregåendes son
Alessandro Farnese (1635–1689), även benämnd Alessandro di Odoardo, ståthållare i Spanska Nederländerna, föregåendes bror
Odoardo II Farnese (1666–1693), tronarvinge till Ranuccio II Farnese
Francesco Farnese (hertig av Parma) (1678–1727), föregåendes bror och tronarvinge efter dennes för tidiga bortgång
Elisabet Farnese (1692–1766), spansk drottning, dotter till Odoardo II Farnese