Landing Craft Utility
| |||
 LCU-1651 har just lämnat welldäck på USS Essex. | |||
| Allmänt | |||
|---|---|---|---|
| Typ | Landstigningsbåt | ||
| Operatörer |  USA:s flotta USA:s armé | ||
| Byggda | 1959–1987 | ||
| Fartyg tillhörande klassen | LCU-1617, LCU-1627, LCU-1629, LCU-1630, LCU-1631, LCU-1632, LCU-1633, LCU-1634, LCU-1635, LCU-1643, LCU-1644, LCU-1645, LCU-1646, LCU-1647, LCU-1648, LCU-1650, LCU-1651, LCU-1653, LCU-1654, LCU-1656, LCU-1657, LCU-1658, LCU-1659, LCU-1660, LCU-1661, LCU-1662, LCU-1663, LCU-1664, LCU-1665, LCU-1666, LCU-1667, LCU-1668, LCU-1669, LCU-1670, LCU-1680 och LCU-1681 | ||
| Antal byggda | 36 | ||
| Aktiva | 31 | ||
| Utrangerade | 5 | ||
| Tekniska data | |||
| Deplacement | 375 ton (lastad) | ||
| Längd | 41,1 meter | ||
| Bredd | 8,8 meter | ||
| Djupgående | 1,07 meter (förskeppet) 2,08 meter (akterskeppet) | ||
| Framdrift | |||
| Huvudmaskin | 2 × Detroit 12V-71 dieselmotorer | ||
| Maskinstyrka | 680 hk (500 kW) | ||
| Propellrar | 2 | ||
| Prestanda | |||
| Maxfart | 12 knop | ||
| Räckvidd | 1 200 NM (vid 8 knop) | ||
| Aktionstid | 10 dygn | ||
| Lastförmåga | |||
| Dödviktstonnage | 180 ton | ||
| Besättning | 11 man | ||
| Passagerare | upp till 400 soldater | ||
| Lastmeter | 166 m² | ||
| Lastbilar | 10 lastbilar eller 3 stridsvagnar | ||
| Beväpning | |||
| Bestyckning | 2 × 12,7 mm M2 Browning | ||
| Sensorer | AN/SPS-53 navigationsradar | ||
Landing Craft Utility (LCU) är en typ av landstigningsbåt som används av USA:s flotta för att landsätta stridsvagnar och annan tung materiel. 32 stycken är levererade till USA:s flotta och 4 stycken (LCU-1667 till LCU-1670) till USA:s armé.
Konstruktion
Beteckningen "landstigningsbåt" är en smula missvisande. LCU:er är fartyg i storlek och kapacitet fullt jämförbara med landsvägsfärjor. De har en permanent besättning om elva man som är inkvarterade ombord. Förutom kojer är fartygen utrustade med hygienutrymme med toaletter, duschar, tvättmaskin och torktumlare, ett dagrum med tv och en komplett kabyss. Bränsle och förnödenheter räcker för självständiga uppdrag i upp till tio dygn. Att de ändå klassas som landstigningsbåtar beror på att de normalt sett är baserade ombord på amfibiefartyg och opererar utifrån deras welldäck.
Fartygen är byggda i stål och kan ta en däckslast på 180 ton. Ursprungligen var de konstruerade att ta tre stycken M60-stridsvagnar, men vikten av den nyare M1 gör att lasten begränsas till två av dessa. Bogrampen är 4,6 meter och akterrampen är 5,8 meter bred. Fartygen drivs av två dieselmotorer i två separata maskinrum. Fartygen har också ett ankare med ankarspel i aktern på styrbordssidan som används för att dra loss fartyget från stranden.
Användning
 |
LCU:er är organiserade i Assault Craft Units (ACU), varav ACU-1 är stationerad i Coronado, Kalifornien och ACU-2 i Little Creek, Virginia. De förfogar över 16 stycken LCU vardera. För amfibieuppdrag baseras de ombord på amfibiefartyg.
| Fartygsklass | Antal LCU |
|---|---|
| Austin-klass | 1 |
| Anchorage-klass | 3 |
| Tarawa-klass | 4 |
| San Antonio-klass | 1 |
| Wasp-klass | 2 |
| Whidbey Island-klass | 4 |
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Landing Craft Utility.Bilder & media
Se även
Källor
- ”Landing Craft Utility (LCU)”. Federation of American Scientists. 7 mars 1999. http://fas.org/man/dod-101/sys/ship/lcu.htm.
- ”Landing Craft Utility (LCU)”. Global Security. 22 juli 2011. http://www.globalsecurity.org/military/systems/ship/lcu-1610.htm.
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Landing Craft Utility, tidigare version.
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||
