Ole Norrback
| Ole Norrback | |
 | |
| Född | 18 mars 1941[1] (83 år) Övermark[2], Finland |
|---|---|
| Medborgare i | Finland |
| Sysselsättning | Politiker[3], diplomat |
| Befattning | |
| Ledamot av Finlands riksdag Finlands försvarsminister (1987–1990) Finlands undervisningsminister (1990–1991) | |
| Politiskt parti | |
| Svenska folkpartiet i Finland | |
| Barn | Anders Norrback (f. 1963) |
| Utmärkelser | |
| Militärens förtjänstmedalj (1990)[4] Kommendörstecknet av Finlands Vita Ros’ orden (1990)[5] Storkorset av isländska falkorden (1995)[6] Storkorset av Finlands Lejons orden (1998)[5] Storkorset av Isabella den katolskas orden (1999)[7] Storkorsets hedersorden[8] Storkors av Södra korsets orden[8] Storkors av Chilenska förtjänstorden[8] Norska förtjänstordens storkors[8] | |
| Redigera Wikidata | |
Johan Ole Norrback, född 18 mars 1941 i Övermark, är en finlandssvensk politiker (SFP) och diplomat.
Norrback avlade folkskollärarexamen 1965 och var 1967–71 ombudsman för Svenska folkpartiet i svenska Österbotten samt 1971–89 för Svenska Österbottens Landskapsförbund. Han var riksdagsman 1979–87 och 1991–99, ordförande i svenska riksdagsgruppen 1983-87 och partiordförande 1990-98.
Norrback var politisk sekreterare i Trafikministeriet 1976–77. I tolv år var han minister utan avbrott, försvarsminister 1987–90, undervisningsminister 1990–91, trafikminister 1991-95 samt Europa- och utrikeshandelminister 1995-99; nordisk samarbetsminister 1991-99. Han lämnade därefter politiken för diplomatbanan och var 1999–2003 ambassadör i Oslo[9] samt 2003-2007 i Aten. 2007–08 var Norrback östersjökoordinator på utrikesministeriet. Ole Norrback var sammanlagt minister i 4370 dagar.
Norrback var ordförande i Nordiskt gränshinderforum sedan 2007-13[10], i styrelsen för Vasa Universitet 2010-13, i Svenska pensionärsförbundet sedan 2009 samt i Kulturfonden för Norge och Finland 2008-11. 2006 förlänades han ministertiteln av Finlands president Tarja Halonen.
Ole Norrback är far till politikern Anders Norrback.[11]
Utmärkelser
Militärens förtjänstmedalj, 4 juni 1990[4]
Kommendörstecknet av Finlands Vita Ros’ orden, 6 december 1990[5]
Storkorset av isländska falkorden, 26 september 1995[6]
Storkorset av Finlands Lejons orden, 6 december 1998[5]
Storkorset av Isabella den katolskas orden, 29 januari 1999[7]
Storkorsets hedersorden[8]
Storkors av Södra korsets orden[8]
Storkors av Chilenska förtjänstorden[8]
Norska förtjänstordens storkors[8]
[Redigera Wikidata]
Referenser
- ^ Ole Norrback, Biografiskt lexikon för Finland, Svenska litteratursällskapet i Finland, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Riksdagsledamöterna, Finlands riksdag.[källa från Wikidata]
- ^ Riksdagsledamöterna, Finlands riksdag, 304, läst: 3 april 2022.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] läs online, www.hs.fi , läst: 5 september 2023.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d] läs online, ritarikunnat.fi , läst: 5 september 2023.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] läs online, www.forseti.is , läst: 5 september 2023.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Källangivelsen på Wikidata använder egenskaper (properties) som inte känns igen av Modul:Cite
- ^ [a b c d e f g h] Suomen valtiokalenteri, 2023, s. 163.[källa från Wikidata]
- ^ http://www.finland.no/public/default.aspx?contentid=108419
- ^ http://arbeidslivinorden.org/i-fokus/i-fokus-2011/grensehinder/article.2011-05-31.4392332419
- ^ ”Anders Norrback kliver in i pappa Ole Norrbacks skor”. Svenska YLE. 6 maj 2019. https://arenan.yle.fi/1-50143025. Läst 26 december 2023.
Externa länkar
- ”Ole Norrback”. Biografiskt lexikon för Finland. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland. 2008–2011. URN:NBN:fi:sls-5565-1416928958171
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||
| |||||||||
|
