X7
| X7/UB7X (utgången)[1] | |
 SJ X7 i Malmö, cirka 1954 | |
| Fordonstyp | Motorvagn |
|---|---|
| Tillverkningsår | 1949–1951 |
| Byggt antal | 48 st, varav 22 motorlösa vagnar med manöverutrymme (UB7X) |
| Tillverkare |  ASEA och AB Svenska Järnvägsverkstäderna, Linköping |
| Axelföljd | 2'Bo' |
| Längd (över buffert) | X7 22 650 mm, UB7X 23 330 mm |
| Spårvidd | 1 435 mm (normalspår) |
| Drivmedel | Elektricitet |
| Effekt | 440 kW |
| Största tillåtna hastighet | 90/100 km/h (UB7X 90 km/h) |
| Tjänstevikt | 45,5 ton (manövervagn 32 ton) |
| Sittplatser | 64 till 94 (beroende på typ) |
| Antal stolar i bredd | 5 |
| Operatörer | SJ |
X7 var en motorvagn tillverkad av ASEA och AB Svenska Järnvägsverkstäderna i Linköping mellan 1949 och 1951. I typen ingick också en motorlös manövervagn med benämningen UB7X. X7 hade förutom sittplatser även resgodsutrymme; beroende på dettas storlek kunde den ta antingen 64 eller 74 passagerare. UB7X saknade resgodsutrymme och tog alltid 94 passagerare.[1] X7 hade samma rödbruna färg som övriga SJ-tåg vid den här tiden.[2]
X7 var multipelkörbar, dvs flera X7:or kunde kopplas ihop.[1] Dock klarade varje motorvagn bara av att dra en manövervagn så en vanlig sammansättning var en X7 samt en UB7X.[2]
Typen sattes in för lokaltransporter i Skåne (Malmö-Lund-Eslöv, Eslöv-Landskrona och Malmö-Kävlinge) och i Göteborgstrakten.[2]
I samband med att Pågatågen skapades 1983 ersattes X7 av X10 i Skåne; ett par år senare försvann den även från Göteborgs trafikdistrikt[2].
Referenser
- ^ [a b c] Diehl, Ulf; Nilsson, Lennart (1976). Svenska lok och motorvagnar. Stockholm: Svenska Järnvägsklubben. ISBN 91-85098-18-3
- ^ [a b c d] ”Vagnguide - Motorvagn X7/UB7X”. www.jarnvag.net. http://www.jarnvag.net/vagnguide/x7. Läst 17 januari 2019.
Externa länkar
- Läs mer om X7 på järnväg.net
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||
